Om





Poesi och musik kort och gott. Här lägger jag ut mina favoritdikter och musik som jag tycker om. Och kanske lite annat om andan faller på. Jag har läst poesi så länge jag kan minnas, om jag är nere så tröstar den och om jag händelsevis skulle vara uppåt så tar den ner mig på jorden. Min kamrat i vått och torrt. Ibland tar sig poesin uttryck i musik och ibland tar sig musiken uttryck i poesi. Allt hänger ihop. Panta rei.
En kort presentation: Jag heter Agneta Jansson och jag är en bokmal. Om det fanns Anonyma Boknördar så skulle jag garanterat gå på möten och eventuellt bli inlagd.
Nås gör jag på agnetaejansson57@
gmail.com

Presentation

Senaste inlägg

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Börja blogga!
Helt på svenska!
Börja blogga hos oss.
Skapa din blogg!

Nightswimming

The dark is rising

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Gässen flytta

När de gamla såren heta tära,

när din kind är vätt av ensamhetens gråt,

när att leva är att stenar bära

och din sång är sorg som vilsna tranors låt,

gå och drick en fläkt av höstens vindar,

se med mig på bleka blåa skyn!

Kom och stå med mig vid hagens grindar,

när de vilda gässen flyga över byn!

Höst

Hur fort blir lönnarna gula

som lyser vår vandring i parken

Att dö är att resa en smula

från grenen till fasta marken

Hur smal blir den gyllene strimman

som bådar att dagen skall randas

Det klämtar en spårvagn i dimman,

och luften blir tung att andas

Hur snart blir kinderna vita

så kyss dem med läppar av vatten

Se, måsarna textar med krita

en dikt i den svarta natten

Hur snart står popplarna höga

och nakna med svärta i strecken

Att dö är helt enkelt att snöga

som löv i den muntra bäcken.

En dag om året

Ekar och månen

Ekar och månen.

Ljus och tysta stjärnbilder.

Det kalla havet.

Kan inte minnas

Kan inte minnas ordet "du"

minns bara hur din mun

rörde sig, och som ur mörkret

den gula halvcirkeln steg upp,

månens skära.


Kan inte minnas ordet "vi",

ser bara mellan molnens rader

berg och kullar som flyr bort,

och västerut en skog

helt nära.


Kan inte minnas ordet "ja",

hör bara vinden utanför

gå och komma; mitt rum är tomt.

Steg dör bort i trappan,

fjärran.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Mångatan

Mångatan hette ett omtyckt stråk.

Vi gick, jag vet inte hur,

för att hämta,

jag vet inte vad,

i världen.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Jorden kan du inte göra om

En av Dagermans mest kända och mest citerade dikter och det är så sorgligt att den fortfarande är lika aktuell. Om alla som har möjlighet tänkte på att hjälpa en broder eller syster så skulle världen kanske vara en bättre plats.

Jorden kan du inte göra om.

Stilla din häftiga själ.

Endast en sak kan du göra:

En annan människa väl.

Men detta är redan så mycket

att själva stjärnorna ler.

En hungrande människa mindre

betyder en broder mer.

Depresso resurgo

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Tag mig - håll mig

Ta mig - håll mig - smek mig sakta.

Famna mig varligt en liten stund.

Gråt ett grand för så trista fakta.

Se mig med ömhet sova en blund.


Gå ej ifrån mig - du vill ju stanna

Stanna tills själv jag måste gå.

Lägg din älskade hand på min panna.

Än en liten stund är vi två.


I natt skall jag dö - det flämtar en låga.

Det sitter en vän och håller min hand.

I natt skall jag dö - vem, vem skall jag fråga

vart jag skall resa, till vilket land?

I natt skall jag dö - och hur skall jag våga?


I morgon finns det en ömkansvärd

och bittert hjälplös kropp

som bäres ut på sin sista färd

och slukas av jorden opp.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Gloria

0 kommentarer | Skriv en kommentar

När våren kommer till världen

"När våren kommer till världen

 är många redan döda.

 Trädet svart på kullen.

 Huset klätt i sot.

 Vinden sjunger för ingen.

 Gräset står lik i mullen.

 Rostig är vinterns gröda.

 Hjälm utan huvud. Sko utan fot.


 Men flöjeln svänger på taket.

 Vind i vita gardiner.

 Mycket synd om de döda

 en sådan drillande dag.

 Gräset reser sig sakta.

 Solen lyser på svinen.

 Hur salig knopparnas möda.

 Hur synd om de många döda idag."

If it be your will

Somliga gillar poesi

Somliga -

alltså inte alla.

Inte ens de flesta, bara ett mindretal.

Om man inte räknar skolorna där de måste,

och poeterna själva,

så går det väl två sådana på tusen.


Gillar -

men gillar gör man också makaronipudding,

man gillar komplimanger och blått,

man gillar sin gamla sjal,

man gillar att hålla på sitt,

man gillar att klappa hunden.


Poesi -

fast vad är poesi för någonting.

Månget vingligt svar

har getts på den frågan.

Och jag vet inte och vet inte och håller mig i det,

som i ett räddande täcke.

Cantus in memoriam Benjamin Britten av Arvo Pärt

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Böljeslag

blå är mina önskningar, blå är himlens och havets önskningar

för hårt är människornas liv för mig, jag trivs bland

musslorna och tången

mina stränder är havets halsband och havet andas lugnt och

rasslar sakta med alla sina vackra kiselstenar...

i molnena spelar en osynlig stråkkvartett med färger och

solen dör som en svan av ljus

kanske någon ger mig fåglar att flyga med i solens röda

kölvatten där min fosforstjärna darrar

om jag väntar kanske någon förvandlar mina önskningar till

raketer och låter dem explodera bredvid ett moln långt

borta

då skulle blåa stjärnor sakta regna ner i den röda kvällen..

blå är mina önskningars stjärnor, för hårt är människans

liv för mig.

Haiku

Solen står lågt nu.

Våra skuggor är jättar.

Snart är allt skugga.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Nothin´

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Striden

I tider när det inte är strider går dagarna ändå

tröttheten efter hårda timmar ständigt närvarande

vi ställer våra väckarklockor och litar på att spårvagnarna kommer ta oss i tid

vi gör vårt bästa för att inte somna mot grannens axel på väg hem nio timmar senare

och vi bär våra kassar uppför backen till lägenheten


i tider när det inte är strider sliter de tunga lyften på oss ändå

vi skär oss på oslipade knivar och bränner oss på varma plåtar


i tider när det inte är strider känns hopplösheten ännu mer,

är längtan bort ett oinfriat löfte vi måste bära nära


vi vaknar, vi jobbar, vi andas

men kontrasterna mellan jobb och ledig tid

så tydliga att de med ett hugg i bröstet flyter ihop


i tider när det inte är strider gör det fortfarande

lika ont i handlederna på den timanställda som på den fastanställda

tjänar vi pengar ner i någon annans ficka

vi kör våra bussar, bakar vårt bröd, serverar våra latte

och bygger våra bilar, drar skruvarna på plats i det stora maskineriet


i tider när det inte är strider syns vi inte i tidningarna eller på tv

står vi inte på gatorna eller utanför arbetsplatserna och skriker

i tider när det inte är strider sköter vi allting så smidigt

att det finns de som glömmer bort att det är vi som bär upp ett trasigt samhälle

och att vi gör det i väntan på ett tillfälle till strid


Äldre inlägg